Vi har mist vår katt Gustav.

Han blev bara 8 år.

På onsdagskvällen blev han akut dålig.
Jag förstod att det var allvarligt så jag slängde mig på telefonen

och ringde jourhavande veterinären där jag bor.
Det tar 5 minuter att ta sig dit!
Jag förklarade att han buk andades och att pupillerna var stora.
Han dreglade och låg platt på golvet.
Han ville inte ta emot Gustav då han trodde det var något allergiskt med
honom och han inte ville ge honom cortison då hjärtat kunde stanna.

Gustav har ALDRIG varit sjuk .

Han bad mig ringa Valla djursjukhus som ligger i linköping - 4 mil från oss.
Jag la på telefonen i ren ilska och ringe Valla som har jouröppet till

 kl 21.30

Jag förklarade snabbt vad som hänt och vad för rekommendation jag fått av

tidigare veterinär.Veterinärern som precis var på väg till en akut operation

sa att jag var välkommen ändå, han räknade ut att vi skulle vara framme när

han skulle vara klar med operationen.
Under tiden hade sonen kört fram bilen till dörren och dottern vaktade Gustav.

Sen kom 45 minuters HELVETE!!!!
Med dottern i baksätet och sonen som körde i 140 km/tim, jag i framsätet med

Gustav i transportburen.
Gustav började ha mer och mer svårt att andas och får panik och kastar sig

runt i buren, så jag beslutar mig för att ta ut honom ur den innan han skadar

sig mer. Jag underlättar andningen för Gustav genon att hålla i honom i

framstupat läge, vilket lugnar honom för en stund.
Jag känner att detta kommer inte att gå vägen.....Något är jätte fel.

Dottern sitter där bak och är jätteledsen så jag får hålla mitt lugn.

När vi ser djursjukhuset så får Gustav ett anfall som inte går att beskriva

med ord. Han biter mig i fingret och jag får bänna upp käkarna får att få loss

mitt finger. Han håller på att dö det förstår jag.
Precis när vi är framme vid ingången så tar han sitt sista andetag..........

Gustav finns inte mer.

Jag tar och lägger tillbaka honom i transportburen och ber sonen och dottern

att stanna kvar i bilen.
Jag går iväg och ringer på dörren och en sköterska kommer och öppnar.
Jag berättar att Gustav inte finns mer och ber henne konstatera detta med

hjälp att att lyssna på honom. Hon nickar!

Jag tittar ut genom fönstret och skakar på huvudet åt barnen och vinkar in

dom.

Veterinärern var underbar.
När han hade fått höra vad som hänt och undersökt Gustav så var orsaken klar.

Gustav hade dött av hjärtsvikt.

Det kommer snabbt och utan förvarning.
Den har dock funnits med honom under hans levnads år, var bara en tidsfråga.

Han höll med mig om att jag skulle fått komma till första veterinären för att

kollat upp Gustav. Då hade vi inte fått denna helvetes resa och Gustav hade

fått avsluta sitt liv på ett bättre sätt.

Min dotter hade inte behövt vara med om detta - det var hennes katt.
Min son skulle inte behövt köra som en idiot.

Gustav ligger nu i en minneslund - Vila i frid vår underbara katt.
Vi kommer sakna dig så det gör ont.
Tack för de ÅTTA underbara år du gav oss.

Själv fick jag åka upp kl 02.00 till akuten med mitt finger då det inte såg så

bra ut. Där uppe så fick jag antibiotika intravenöst och dom spolade fingret

för att minimera infektionen. Kom ut därifrån med en tablett och en återbesökstid dagen efter kl 09.00

Läkare spolade igen och jag fick antbiotika tabletter

att äta i 10 dagar, stort bandage och sjukskriven i 10 dagar.
På måndag ska jag till vårdcentralen för att spola fingret igen.

Findus har tagit allt bra. Han letade första dagen men sen har han varit lugn.
Skulle det visa sig att en saknad efter kompis kommer så blir det en katt från

katthemmet som är i samma ålder som han.... vi avvaktar och ser.

Dotter var duktig och gick till skolan dagen efter.
Sonen kommer aldrig köra så fort igen säger han.

TACK mina barn för er närvaro och tröst.

Gustav finns nu i regnbågens land

Där blommorna blommar och fjärilarna finns.

Alla hans vänner tar emot honom med varlig tass.

Han väntar där på oss när vår tid är kommen.

Busa och lata dig - phuss på nosen

Du finns i vårat hjärta

  VILA I FRID

Familjen

 

Marie

28 mars 2010 15:46

Åh, nej vad tråkigt!!! :-(

Vila i frid lille Gustav och tröstkramar till Findus och människofamiljen...

*kram*

http://dumlekola.bloggagratis.se

 

Natalie

28 mars 2010 18:44

Fy vad tråkigt för er. det är alltid hemskt att mista en vän och ännu hemskare när det inte får gå lugnt och stilla till.
Stor Kram

http://colina.bloggagratis.se

 

Rosen

28 mars 2010 22:43

Å vad sorgligt. Vilken hemsk resa.
Vilken insats ni gjorde!
Tröstekramar till er alla.
Tag vara på dagen i dag - vi vet inget om morgondagen. Vila i frid lilla Gustav!

 

Annica

29 mars 2010 20:40

Skickar så många kramar jag bara kan!!! Vi tänker på er och er familj i denna svåra stund. Sotis tar hand om honom där uppe, tills ni möts igen. Han väntar men hans väntan kommer inte att kännas lång då de inte har samma tideräkning som vi på jorden har. 1år är en minut. Vila i frid Gustav. Änglarna gråter för dig!

http://bliip.bloggplatsen.se

 

Humlan

29 mars 2010 21:17

Tröstkramar till er! Vad frustrerande det måste ha känts under resan, att inte kunna göra något. Och tack för tröstkramarna till oss. Hon försvann så fort... Nu är det tomt i lådan.

http://www.humlansmarsvin.se

 

Monisen

30 mars 2010 01:01

Men kära nån.. Tänker på er

 

Guldlock

30 mars 2010 08:31

Vi tänker på er vännen i denna sorgsna stund. Massor av tröstkramar.

http://www.guldlock.com

 

sr. Carina

2 april 2010 18:54

Så ledsamt! Jag blir alltid sympatiledsen när jag hör om någon som mister sitt djur... det är priset vi får betala för nåden att få leva tillsammans med ett djur och definitivt värt det, men ändå gör det så ont, så ont! *kramar om*

http://www.skuggan.se/pladdermusen

 

gammelmatte Gittan

2 april 2010 19:10

Å kära nå'n så förfärligt tråkigt. Den enda trösten är ju att han inte behöver lida mera och att han säkerligen hälsades välkommen på andra sidan regnbågsbron av alla de söta och rara katter som gått över bron före honom. Två av min dotters söta katter dog förra sommaren med bara en veckas mellanrum och de är säkert med i välkomstkommittén, men det är så lite som jag kan göra för att lindra er sorg och saknad. Jag känner med Er!
Kram

http://www.skuggan.se

 

Petra

8 april 2010 22:11

Så himla tråkigt... och så jobbigt med all panik!

http://cavycritters.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Detta är sista inlägget på denna blogg.   Tack alla som läst och skrivit här.   Michigan har fått en flock  bestående av tre snyggrumpor. En flock helt enkelt. Så  nu tassar vi vidare på en ny blogg. Vill du läsa om Flocken så är adressen...

Här kommer det inte hända så mycket på ett tag! Har skapat en ny blogg där mina egna tankar och känslor ska få ta plats. Bloggen heter sannamittilivet.bloggplatsen.se Många av mina inlägg kommer vara lösenordsskyddade.Detta för att jag ska få...

Förra fredagen kom det ett paket i brevlådan. Michigan var snabbt där och skulle öppna för hon sa att det var till henne. Det kände hon på doften ^^ i låg denna underbara uggle påse som man kan borra ner rumpan i säger Michigan. Sån...

Min plan  sen en tid tillbaka har varit att åka till Eragon´s och klämma Clarks rumpa och träffa underbara Irene nu i helgen. Men så kom detta!    Så det var bara att ändra resevägen. Så på söndag kommer jag vara klädd i sydväst me...